toasttomyself

Men lilla du; bara för att du har en dålig dag behöver du väl inte förstöra min?

Okej då är vi överens om den saken i alla fall. Och när jag ändå är inne på det spåret:

- Inte kommer väl jag till ditt jobb och gnäller över vilken hemsk plats det är? Att ditt företag suger och är den värsta platsen på jorden? Klagar över hur det är uppbyggt, att det är för stort, att det var bättre förr, att sortimentet inte duger, att saker har fel färg, att allt ÄR SÅ JOBBIGT, att det är så dyrt, att det är fel storlek, och så vidare? Inte gör jag väl det? Nämn en gång jag gjort det på ditt jobb.

Och det är väl inte mitt fel att din dag gått åt helvete? Att dina ungar skriker, att bilen krånglar, att du blir sen till jobbet för att du försöker fuskhandla på lunchrasten fast du vet att du inte hinner. Är det mitt fel att du glömde ta med dig det där du ville ha från övervåningen och nu måste gå tillbaka? Är det mitt fel att du går vilse. Men lilla du:

TITTA PÅ KARTAN! Är den svår att memorera trots att pilarna är utmärkta på golvet framför dig och skyltar i taket beskriver din väg? TA DÅ MED DIG DIN ALLDELES EGEN KARTA I FICKFORMAT. Tro't eller ej, de är GRATIS. Så ta två vetja. Fyll fickorna vetja. Gratis är gott.

Och du, är det en av de första hundra gångerna du besöker oss?

Försök då inte överlista det sluga systemet genom att använda genvägar. Genvägarna är till för de som vet var de är och vart de ska. Inte dig.

Du tar en genväg och tänker "Ha-haaa! Nu lurade jag allt kapitalismen!" Sen får du syn på något billigt, tappar fokus en sekund och snubblar snart tillbaka samma väg du kom ifrån. Blir förbannad.

Men det är ju inte MITT fel att du inte kan läsa kartor eller skyltar?

Pilarna i golvet visar vägen framåt och utåt. Inte den snabbaste vägen, nej, men den enklaste. Och du riskerar inte att missa den där prylen du ville ha. Och bli förbannad igen.

Jo, det är sant. Pilarna visar vägen utåt, det är inget lurendrejeri. De leder dig INTE runt runt i en evighetslång överkonsumtionslabyrint.

Överkonsumtionen står du för på alldeles egen hand.

Men lilla du; bara för att du har en dålig dag behöver du väl inte förstöra min?

Okej, då är vi överens om den saken i alla fall. Och när jag ändå är inne på det spåret:

- Inte kommer väl jag till ditt jobb och gnäller över vilken hemsk plats det är? Att ditt företag suger och är den värsta platsen på jorden? Klagar över hur det är uppbyggt, att det är för stort, att det var bättre förr, att sortimentet inte duger, att saker har fel färg, att allt ÄR SÅ JOBBIGT, att det är så dyrt, att det är fel storlek, och så vidare? Inte gör jag väl det? Nämn en gång jag gjort det på ditt jobb.

Och det är väl inte mitt fel att din dag gått åt helvete? Att dina ungar skriker, att bilen krånglar, att du blir sen till jobbet för att du försöker fuskhandla på lunchrasten fast du vet att du inte hinner. Är det mitt fel att du glömde ta med dig det där du ville ha från övervåningen och nu måste gå tillbaka? Är det mitt fel att du går vilse. Men lilla du:

TITTA PÅ KARTAN! Är den svår att memorera trots att pilarna är utmärkta på golvet framför dig och skyltar i taket beskriver din väg? TA DÅ MED DIG DIN ALLDELES EGEN KARTA I FICKFORMAT. Tro't eller ej, de är GRATIS. Så ta två vetja. Fyll fickorna vetja. Gratis är gott.

Och du, är det en av de första hundra gångerna du besöker oss?

Försök då inte överlista det sluga systemet genom att använda genvägar. Genvägarna är till för de som vet var de är och vart de ska. Inte dig.

Du tar en genväg och tänker "Ha-haaa! Nu lurade jag allt kapitalismen!" Sen får du syn på något billigt, tappar fokus en sekund och snubblar snart tillbaka samma väg du kom ifrån. Blir förbannad.

Men det är ju inte MITT fel att du inte kan läsa kartor eller skyltar?

Pilarna i golvet visar vägen framåt och utåt. Inte den snabbaste vägen, nej, men den enklaste. Och du riskerar inte att missa den där prylen du ville ha. Och bli förbannad igen.

Jo, det är sant. Pilarna visar vägen utåt, det är inget lurendrejeri. De leder dig INTE runt runt i en evighetslång överkonsumtionslabyrint.

Överkonsumtionen står du för på alldeles egen hand.

När ska folk förstå att de har ett eget ansvar över sin konsumtion? Att REA-skyltar, lågpriser, reklam och annonser inte är något som helst tvång att lyda under? Att bara för att något är billigt betyder det inte att du dör om du inte handlar det.

Prova att tänka själv för en gångs skull. Behöver jag detta? Är det verkligen billigt eller är det de facto bara så att skylten är extra stor så att jag ska UPPFATTA det som billigt? Har jag råd eller är det bättre att jag lägger min sista peng på till exempel mat eller räkningar? är det värt att ta ett sms-lån för den är, att handla på kredit över mina tillgångar? Eller ska jag helt enkelt bara gå hem och försöka överleva utan den här prylen...?

När du kommit in i det här och värmt upp din förmåga att tänka själv och ta eget ansvar över dina konsumtionsmönster; prova då att utvidga metoden,

Prova att tänka själv när du ska leta dig fram i butiken.

Låt mig ta ett påhittat exempel: Du vill handla badrumsattiraljer. Med din nya fungerande tankeförmåga kommer du förhoppninsgvis fram till att dessa eventuellt kan tänkas finnas på badrumsavdelningen. Om du precis klivit in genom entrén och passerat genom den första avdelningen (som inte var Badrumsavdelningen), vilken slutsats drar du då av detta?

1. Herregud jag har missat badrumsavdelningen!!

2. Har de TAGIT BORT badrumsavdelningen! Nej nu jävlar! *flyger på första anställda inom räckhåll med personliga påhopp*

3. Hmm... eftersom badrumsavdelningen inte låg där jag kom in, och jag har ca 90% av butiken kvar outforskat framför mig... hmm... hmm?... eeh.. hmmmmmm.. låt se.... Den kanske.. nej, kan det verkligen vara så? *huvudet börjar värka - tankeverksamheten går på högvarv*.. men kanske ändå.. är det möjligt?... kan badrumsavdelningen ligga... trumvirvel.. LÄNGRE FRAM?!

Och se! När denna - nästan magiskt telepatiska telekinesiska - tankeverksamhet väl börjat väckas ur sin Törnrosa-sömn ska du se att livet ter sig som nytt. Vardagen och dess innehåll får en helt ny innebörd, du blir en fungerande människa som kan klara dig själv genom de tidigare helt omöjliga trivialiteter som kallas Vardagsbestyr! The sky is the limit!

En vacker dag kanske du tillochmed lyckas montera ihop en av möblerna utan varken fysiska eller psykiska men, och utan att hela produkten hamnar i grovsoporna, alternativt du står i Återköpsdisken och skäller på någon oskyldig stackare som inte rår över din dumhet.

Svindlande tanke, eller hur?

Jag borde väl arkivera de gamla dammiga inläggen, hur länge sen var det inte liksom? Men orka.

Nåväl.

Ny stad, ny tid, nytt liv.

Samma gamla visa.

Gåuppgåtilljobbetjobbajobbaätalunch. Samma sak händer imorgon.

Livet ter sig ganska likt oavsett var man bor, var man jobbar, vem man bor med.

Jag har blivit tio år yngre men cirka ett år visare. Lite roligare och lite mera careless. Lite ärrad, lite halt, men lite starkare. Kanske. Det där går i vågor, precis som allt annat.

Ibland går jag in på en av Den Nya Stadens största kyrkogårdar. Lyssnar på Tori Amos och känner mig som någon i familjen Addams. Det är något som lockar där, men det är inte det morbida, det är inte lugnet och stillheten. Inte heller heligheten eller vördnaden inför de som vilar där.

Jag känner inte några starka band till de döda, ingen samhörighet. Jag är ju inte ens härifrån. Jag känner inte Guds närvaro och jag känner mig inte som en yttepytteliten maktlös del av något större.

Jag känner mig som en främling.

En besökare som inte hör hemma. Jag känner mig utanför och fel. Jag är inte Tori Amos, jag passar inte in här.

Men det är just därför jag går dit, för att njuta av den lilla bubbla som är jag.

Det börjar alltid regna när jag är som längst bort hemifrån.

Happy halloween! och Alla helgons/Allhelgonadag, och vad som nu är vilket.