Åh herregud.

Jag gjorde det!
Med en polare, från och med numera känd som min Personliga Tränare, tog jag mig till gymmet. Iförd mina hippaste träningskläder låtsades jag vara inte alls awkward.
Några maskinintroduceringar och reps senare är jag fortfarande lite skakig. Alltså muskelskakig, så som man blir när man gör något riktigt riktigt jävla asjobbigt och har mjölksyra överallt.
Och då var detta ändå bara en light testomgång för att förstå mig på hur det funkar.
Lite som första dejten, man kanske kramas och hånglar lite, men man ligger inte.
Nästa gång (eller gången efter det...) ska jag gå all in.

Skillnaden på All In och det jag gjorde idag är något oklar. Fler övningar? Längre rep? Knappast möjligt.
Tyngre vikter? Skulle inte fucking jävla tro det, nej.

Kanske ta på mig ett linne och spänna biceps i spegeln.

För övrigt har jag idag ätit pannkaksfrukost.
Men från och med nu är det proteinshakes och keso/ägg/salladsdieten som gäller. Mestadels i alla fall.

Jag menar, bjuds det pannkaksfrukost så bjuds det pannkaksfrukost liksom, vem är jag att ställa mig över det?

WHEPPA!

... som Ricky Martin skulle sagt.

Ett styck årskort på gym - CHECK!
Ett paket Keso - CHECK!
Ett paket ägg - CHECK!

Jamendåsåatteeee...
Då kör vi.


Nu jävlar!

Science: om man skapar en tränings- och kosthållningsblogg så MÅSTE man ju hålla sig över ytan, right?

Så; IMORGON ÄR DET JAG SOM KÖPER GYMKORT!
Har snart levt i trettio år och aldrig gymmat. Har väl deltagit  ett eller annat aerobic eller spinningpass när man hängde med mer hurtfriska (läs: utseendefixerade) tonårsväninnor. Men sedan jag upptäckte spritens lustfyllda outgrundliga vägar har ett gympass känts ungefär lika avlägset som att man skulle sitta på första parkett på Stefan & Kristers sommarrevy på Vallarna, eller klä sig i en rosa fleece-onepiece på stan utan att skämta.

Så vecka 1 (som börjar imorgon...) ser planen ut såhär:
Onsdag: köpa kortet och kolla läget på gymet. Orka komma dit med sportfrisk inställning och inte hitta till omklädningsrummet liksom.
Torsdag: Intro till gymmets maskiner, men bara prova lätt. Istället delta i ett pass BODYSTEP. Vad är då detta? Det vetefan. Kroppssteg? Tänker mig lite V-steg, jogga på stället och kanske ett och annat step-up på nån bänk. Det ska jag väl klara? Alltså, steg tar man ju i vardagen, hur svårt kan det vara?

Sen blire slappa.
Eftersom jag jobbar helgen så handlar det mer om kosthållningen då. Jag cyklar ju 1,5 mil om dagen när jag jobbar, det bidrar väl med något. Jag tänker olika Keso- ägg- knäckebröd- och fruktkombinationer som frukost, lunch och mellanmål. Det är svårare att vara sund på kvällsmaten då vi är flera som käkar ihop. Svårt att tvinga på tre andra vuxna människor en sallad liksom...
Men det minsta jag kan göra är väl att lyckas hoppa över den där chipspåsen och chokladkakan efter varje måltid...

Sen blir det ju öl också; både fredag och lördag.
Jag är ju människa, ingen martyr.

Mot pilarnas riktning

Men lilla du; bara för att du har en dålig dag behöver du väl inte förstöra min?
Okej då är vi överens om den saken i alla fall. Och när jag ändå är inne på det spåret:
- Inte kommer väl jag till ditt jobb och gnäller över vilken hemsk plats det är? Att ditt företag suger och är den värsta platsen på jorden? Klagar över hur det är uppbyggt, att det är för stort, att det var bättre förr, att sortimentet inte duger, att saker har fel färg, att allt ÄR SÅ JOBBIGT, att det är så dyrt, att det är fel storlek, och så vidare? Inte gör jag väl det? Nämn en gång jag gjort det på ditt jobb.
Och det är väl inte mitt fel att din dag gått åt helvete? Att dina ungar skriker, att bilen krånglar, att du blir sen till jobbet för att du försöker fuskhandla på lunchrasten fast du vet att du inte hinner. Är det mitt fel att du glömde ta med dig det där du ville ha från övervåningen och nu måste gå tillbaka? Är det mitt fel att du går vilse. Men lilla du:
TITTA PÅ KARTAN! Är den svår att memorera trots att pilarna är utmärkta på golvet framför dig och skyltar i taket beskriver din väg? TA DÅ MED DIG DIN ALLDELES EGEN KARTA I FICKFORMAT. Tro't eller ej, de är GRATIS. Så ta två vetja. Fyll fickorna vetja. Gratis är gott.
Och du, är det en av de första hundra gångerna du besöker oss?
Försök då inte överlista det sluga systemet genom att använda genvägar. Genvägarna är till för de som vet var de är och vart de ska. Inte dig.
Du tar en genväg och tänker "Ha-haaa! Nu lurade jag allt kapitalismen!" Sen får du syn på något billigt, tappar fokus en sekund och snubblar snart tillbaka samma väg du kom ifrån. Blir förbannad.
Men det är ju inte MITT fel att du inte kan läsa kartor eller skyltar?
Pilarna i golvet visar vägen framåt och utåt. Inte den snabbaste vägen, nej, men den enklaste. Och du riskerar inte att missa den där prylen du ville ha. Och bli förbannad igen.
Jo, det är sant. Pilarna visar vägen utåt, det är inget lurendrejeri. De leder dig INTE runt runt i en evighetslång överkonsumtionslabyrint.
Överkonsumtionen står du för på alldeles egen hand.
Men lilla du; bara för att du har en dålig dag behöver du väl inte förstöra min?
Okej, då är vi överens om den saken i alla fall. Och när jag ändå är inne på det spåret:
- Inte kommer väl jag till ditt jobb och gnäller över vilken hemsk plats det är? Att ditt företag suger och är den värsta platsen på jorden? Klagar över hur det är uppbyggt, att det är för stort, att det var bättre förr, att sortimentet inte duger, att saker har fel färg, att allt ÄR SÅ JOBBIGT, att det är så dyrt, att det är fel storlek, och så vidare? Inte gör jag väl det? Nämn en gång jag gjort det på ditt jobb.
Och det är väl inte mitt fel att din dag gått åt helvete? Att dina ungar skriker, att bilen krånglar, att du blir sen till jobbet för att du försöker fuskhandla på lunchrasten fast du vet att du inte hinner. Är det mitt fel att du glömde ta med dig det där du ville ha från övervåningen och nu måste gå tillbaka? Är det mitt fel att du går vilse. Men lilla du:
TITTA PÅ KARTAN! Är den svår att memorera trots att pilarna är utmärkta på golvet framför dig och skyltar i taket beskriver din väg? TA DÅ MED DIG DIN ALLDELES EGEN KARTA I FICKFORMAT. Tro't eller ej, de är GRATIS. Så ta två vetja. Fyll fickorna vetja. Gratis är gott.
Och du, är det en av de första hundra gångerna du besöker oss?
Försök då inte överlista det sluga systemet genom att använda genvägar. Genvägarna är till för de som vet var de är och vart de ska. Inte dig.
Du tar en genväg och tänker "Ha-haaa! Nu lurade jag allt kapitalismen!" Sen får du syn på något billigt, tappar fokus en sekund och snubblar snart tillbaka samma väg du kom ifrån. Blir förbannad.
Men det är ju inte MITT fel att du inte kan läsa kartor eller skyltar?
Pilarna i golvet visar vägen framåt och utåt. Inte den snabbaste vägen, nej, men den enklaste. Och du riskerar inte att missa den där prylen du ville ha. Och bli förbannad igen.
Jo, det är sant. Pilarna visar vägen utåt, det är inget lurendrejeri. De leder dig INTE runt runt i en evighetslång överkonsumtionslabyrint.
Överkonsumtionen står du för på alldeles egen hand.
När ska folk förstå att de har ett eget ansvar över sin konsumtion? Att REA-skyltar, lågpriser, reklam och annonser inte är något som helst tvång att lyda under? Att bara för att något är billigt betyder det inte att du dör om du inte handlar det.
Prova att tänka själv för en gångs skull. Behöver jag detta? Är det verkligen billigt eller är det de facto bara så att skylten är extra stor så att jag ska UPPFATTA det som billigt? Har jag råd eller är det bättre att jag lägger min sista peng på till exempel mat eller räkningar? är det värt att ta ett sms-lån för den är, att handla på kredit över mina tillgångar? Eller ska jag helt enkelt bara gå hem och försöka överleva utan den här prylen...?
När du kommit in i det här och värmt upp din förmåga att tänka själv och ta eget ansvar över dina konsumtionsmönster; prova då att utvidga metoden,
Prova att tänka själv när du ska leta dig fram i butiken.
Låt mig ta ett påhittat exempel: Du vill handla badrumsattiraljer. Med din nya fungerande tankeförmåga kommer du förhoppninsgvis fram till att dessa eventuellt kan tänkas finnas på badrumsavdelningen. Om du precis klivit in genom entrén och passerat genom den första avdelningen (som inte var Badrumsavdelningen), vilken slutsats drar du då av detta?
1. Herregud jag har missat badrumsavdelningen!!
2. Har de TAGIT BORT badrumsavdelningen! Nej nu jävlar! *flyger på första anställda inom räckhåll med personliga påhopp*
3. Hmm... eftersom badrumsavdelningen inte låg där jag kom in, och jag har ca 90% av butiken kvar outforskat framför mig... hmm... hmm?... eeh.. hmmmmmm.. låt se.... Den kanske.. nej, kan det verkligen vara så? *huvudet börjar värka - tankeverksamheten går på högvarv*.. men kanske ändå.. är det möjligt?... kan badrumsavdelningen ligga... trumvirvel.. LÄNGRE FRAM?!
Och se! När denna - nästan magiskt telepatiska telekinesiska - tankeverksamhet väl börjat väckas ur sin Törnrosa-sömn ska du se att livet ter sig som nytt. Vardagen och dess innehåll får en helt ny innebörd, du blir en fungerande människa som kan klara dig själv genom de tidigare helt omöjliga trivialiteter som kallas Vardagsbestyr! The sky is the limit!
En vacker dag kanske du tillochmed lyckas montera ihop en av möblerna utan varken fysiska eller psykiska men, och utan att hela produkten hamnar i grovsoporna, alternativt du står i Återköpsdisken och skäller på någon oskyldig stackare som inte rår över din dumhet.
Svindlande tanke, eller hur?

Nya tider

Så var man här igen.
Jag borde väl arkivera de gamla dammiga inläggen, hur länge sen var det inte liksom? Men orka.
Nåväl.
Ny stad, ny tid, nytt liv.
Samma gamla visa.
Gåuppgåtilljobbetjobbajobbaätalunch. Samma sak händer imorgon.
Livet ter sig ganska likt oavsett var man bor, var man jobbar, vem man bor med.
Jag har blivit tio år yngre men cirka ett år visare. Lite roligare och lite mera careless. Lite ärrad, lite halt, men lite starkare. Kanske. Det där går i vågor, precis som allt annat.
Ibland går jag in på en av Den Nya Stadens största kyrkogårdar. Lyssnar på Tori Amos och känner mig som någon i familjen Addams. Det är något som lockar där, men det är inte det morbida, det är inte lugnet och stillheten. Inte heller heligheten eller vördnaden inför de som vilar där.
Jag känner inte några starka band till de döda, ingen samhörighet. Jag är ju inte ens härifrån. Jag känner inte Guds närvaro och jag känner mig inte som en yttepytteliten maktlös del av något större.
Jag känner mig som en främling.
En besökare som inte hör hemma. Jag känner mig utanför och fel. Jag är inte Tori Amos, jag passar inte in här.
Men det är just därför jag går dit, för att njuta av den lilla bubbla som är jag.
Det börjar alltid regna när jag är som längst bort hemifrån.
Happy halloween! och Alla helgons/Allhelgonadag, och vad som nu är vilket.

Pigan briljerar i köket!

Nytt år, ny tid!
Sverige är så förbannat kallt just nu. Jag botar det genom att boka solresa :)
Annars sitter jag mest inne och skriver, betraktar förbipasserande grannars frostnupna kinder genom fönstret. Dricker lyxkaffe med ångvispad mjölk och längtar efter att Kärleken ska komma hem och kramas...

Förundras över att mina fötter är så förbannat kalla, varken filtar, raggstrumpor eller duntofflor kan göra något åt det. De är som isbitar, jag tror inte att det alltid har varit så. Har jag dålig blodcirkulation eller vad? Jag som inte ens röker, orättvist! Jag börjar nog bli gammal...

Mitt bästa vintertips efter solresa, kaffe och raggsockar är för övrigt: SOPPA! En värmande lisa för själen och ut. Det hjälper kanske inte ända ner i tårna men det värmer ett vinterfruset hjärta. Linssoppa av allehanda slag, löksoppa, tomatsoppa, svampsoppa... The sky is the limit, det finns verkligen alltid något hemma för en god soppa. Bäst just nu är ett skott från höften häromdagen; Saffranssoppa!
Har inget exakt recept då det var magkänslan som styrde, men ungefär det här kokade jag ihop:

Purjolök, nästan en hel
Vitlök, 1-2 klyftor
Morot i bitar
Potatis i bitar (morot och potatis ska tillsammans utgöra en lite större del än purjolöken)
Grönsaksbuljong/fond
Creme Fraiche, en halv burk
Matlagningsgrädde, 1 halvt paket
Matlagningsvin, 1-2 dl
1 pkt saffran
Färsk timjan
Färsk basilika
salt, peppar

Jag fräste ihop grönsakerna först och hällde sedan på vätska och kryddor. Kokas till potatis och morötter är lagom mjuka. De färska örterna klippte jag i mot slutet, allt efter smak och tycke. Serveras med fördel till ett nybakt lite grövre bröd.
Sjuuuukt gott blev det!

Ibland är jag så jävla bra i köket så jag vet liksom inte vad jag ska göra av mig själv...

Male Pig och Lill-Gris får tillskott? OMG!!

Va i??

http://www.expressen.se/husdjur/1.1734165/nya-husdjurstrenden-en-svindyr-mikrogris


Jag ska inte ens börja diskutera aveln och hur sjuka saker vi gör mot naturen...

Hur länge kommer den här trenden hålla i sig då? Det är säkert SVINhäftigt (rullar runt på golvet och skrattar mig till magknip) att vara först med det senaste, men nu snackar vi djur. Storyn repeats itself med chihuaua-boomen som resulterade i att folk som tröttnat plötsligt började ge bort sina stackars hundar nästan gratis på blocket.se.

När jag var liten fick jag inpräntat att ETT HUSDJUR ÄR ETT LIVSLÅNGT ANSVAR! Nåja, inte livslångt kanske, men det handlar inte om en sommarfling eller det närmsta året. Djur lever länge!
Hur kul är det att dra runt på en gris när den inte längre ligger på topplistan. Nä, då lär det bli grillkorv av allihopa.

Dessutom är vi redan två grisar i det här hushållet, hur skulle det gå med en till, tanken svindlar...

Och om man måste skaffa en gris, varför inte försäkra sig om att man är tuffast på stan? Antingen skaffar man den största galt man kan hitta och fullkomligt krossar allt motstånd, eller så skaffar man en sån här:


och charmar sönder hela stan.

Och glöm inte; du måste döpa den till So Ellen.

BELIEVE ME, IF I STARTED KILLING THERE WOULD BE NONE OF YOU LEFT



Hmm... asså nyheterna.
Att poliser utreder andra polisers tjänstefel, låter som ett skämt men är sant och är anledningen till att ingen polis någonsin fälls för något. Om jag var president...
Svininfluensan, fågelinfluensan, galna kosjukan, what's next? Av alla människor som någonsin har levt är ungefär hälften fortfarande vid liv. And that's a fact. Av detta kan man dra slutsatsen att människans dödlighet endast är till 50% bevisad. Så även med alla dessa nya sjukdomar som faktiskt inte är så himla farliga (även om rubrikerna vill få det att låta så) så är vi ganska safe.
Jag har iallafall en stark känsla av att jag är odödlig. Onåbar, orörbar, odödlig. YOU CAN'T TOUCH THIS!
Övriga nyheter man önskar vore skämt är ju varje gång Anna Anka skapar krigsrubriker, orka bry sig? Jag förstår inte varför folk upprörs över meningslösheter som hennes "provocerande" uttalanden när det finns massa annan allvarligare skit som pågår i världen. Men men, rub it in bara:
"Never underestimate the power of stupid people in large groups"... Snart blir det väl Ank-riots.
Jag blir såååå trött. 

Roligaste skämtet som också var sanning var i alla fall fåren i pizzerians källare i Tidaholm. Yes, I'm vegetarian och alla ni som inte är; HAHAAA! Read and weap! Så jävla ägda så jag sitter och asgarvar IRL.

http://www.sr.se/cgi-bin/skaraborg/nyheter/artikel.asp?Artikel=3147175

Hur som helst är polisen insmetad även i den här röran, hysteriskt roligt. Plötsligt känns den gamla Klintbergarn "Råttan i pizzan" inte längre som en Klintbergare...

Ja, vart är Sverige på väg, och världen och mänskligheten? Och ungdomarna, ja se ungdomarna. Ja, det är en sällsynt tråkig församling, måste jag säga. Om alla bara var lika härliga och roliga som jag... det vore nåt.

Jag är Gud, vem fan är du?

Var har du din väska??

       (Vart jag än går följer mig en hund som heter Ego)



Hmm... såhär på småtimmarna händer de mest märkliga saker hos mig. T.ex. att jag fastnar för det här inlägget: http://typisktpinar.blogg.se/2009/september/vad-fan-har-hon-i-vaskan.html

Och plötsligt väcks frågan i mig... Men vart fan är min väska?
Jag har ju som sagt inte varit utanför dörren de senaste dagarna men jag vill minnas att sist jag var ute hade jag min snygga retrovintagesecondhandväska med mig som jag stolt svingade över axeln. Nånstans måstemåstemåste den vara...

Efter att ha sparkat runt en del bland smutstvätt, oöppnad post och tidningsbilagor (vem fan har köpt en tidning? Det är ju 2009!) hittade jag den underst i hallen.

Och YES där fanns pengar kvar! Och mitt pass ifall jag akut behöver åka utomlands. Plus ett gäng gamla batterier från min mp3 som jag alltid bär med mig för att komma ihåg att slänga dem i batteriholken. Vilket jag aldrig kommer ihåg.
Mest glad blev jag över mitt anteckningsblock som har blivit min nya BFF. Där står allehanda underhållande men ganska störda texter, citat och kom ihåg grejer (som jag heller aldrig kommer ihåg):
Utbildning/Inbillning - hahahaa roligt!
Ett ångest-abc (t.ex. A -Apati H- Hjärtklappning M - Missanpassad Z - Zoloft)
"One may think we're allright, but we need pills to sleep at night, we need lies to make it through the day, we're not okey" - Mycket bra låt

Och bäst av allt: en radda med extreeemt användbara citat såsom:
"Om du inte är tjej eller handikappad så ta det som en man."
"Spyr man inte då så spyr man inte ens av vinterkräksjukan."
"jag ska kontakta al-quaida och säg att min chef hälsar att Usama bin Ladens mamma är en pappa"
"Jag bajsade på alla tuggummin i paketet. Men det gör inget, jag kissade rent dem efteråt."
"Have your say first, because in the end they will piss on you anyway..."
och mycket, mycket mer.

Det bästa är att nu har jag en ny blogg där jag kan använda dessa gulduttryck och ingen kan säga åt mig att "det räcker nu".
Det räcker aldrig, det blir bara mer och mer och mer och mer...

Och ja, jag kanske är trött nu. Kanske.
Maybe. Maybe not. Maybe fuck yourselves.

Hur man får tiden att gå utan att göra ett smack



Ännu en underbar icke-produktiv dag!
Jag fullkomligt älskar att ha tid att bara sitta i soffan hela dagen, slösurfa, glo på totalt ointressant tv och pilla mig i naveln. Blir man rastlös emellanåt kan man alltid vattna blommorna, peta runt i diskberget litegrann eller spendera en stund i badrummet med valfri aktivitet såsom pedikyr, klippa luggen, noppa ögonbryn eller liknande. Det finns alltid nåt att göra!
Om man får dåligt samvete för att vårt resultatinriktade samhälle lärt oss att man måste göra något, åstadkomma något, leverera något varje vaken stund kan man alltid:
# skriva en to-do-lista (förslagsvis bockas den av tidigast nästa dag, alternativt aldrig) med kanske Handla, Städa och Ringa mamma etc som huvudpunkter.
# skriva en nota till ovanstående handling
# gå ut med soporna (förutsätter dock att du är påklädd, vilket ofta inte är fallet såna här dagar. På sin höjd morgonrock eller en för stor myströja, som inte håller för utomhusbesök. Stryk då denna punkt.)
# utforska Spotify genom att önska låtar med vanliga ord som love eller you och sedan låta spellistan gå i en evighet. Dyker det upp något bra tipsar du på facebook eller blogg och framstår genast som kulturelit.
# välj slumpvis ut en låda i ditt hem. Sortera innehållet efter storlek, relevans eller färg. Denna punkt kan också appliceras på garderoben eller byrån
# blogga!

Fortfarande rastlös?
Då är det bara att ge sig in i sambons garderob och börja mjukismannekänga framför spegeln. Du kanske trodde att morgonrocken var din enda vän såna här dagar? Tänk om. En långärmad killtröja kan vara det skönaste som finns att dra på sig. Är det sommar kan hans t-shirts funka lika bra och vill man vara lite hollywood-sexig tar man en av skjortorna och knäpper bara ett fåtal knappar. Sådär, new look, och då kan man förnöjt slå sig ner i soffan igen och börja om med slösurfandet.
Om någon på msn eller facebook undrar vad du gör online hela dagarna säger du bara att du gör research för studier eller din nya bok...

Hela dagen har svart guld i mun

Hur mycket näring innehåller en kopp kaffe?
Om man häller i en skvätt mjölk? Standard. Ekologisk.
Hur många dagar överlever man på kaffe?
Människan kan tydligen överleva i flera veckor genom att bara äta potatischips (sen får man cancer...).
Utan vatten dör vi efter några dagar, men mat klarar vi oss utan i veckor, till och med månader.
3 minuter utan luft.
3 dagar utan vatten.
30 dagar utan mat.
En överviktig person kan överleva i upp till 150 dagar utan mat om man får i sig vatten. Det kan inte jag.

Människokroppen är fascinerande.
Men det är nog säkrast att jag tar påtår också.

livets vatten
                      For me?